Blogg
18
AUG
2026
Sommar hela augusti ut
Nu är semesterperioden slut, men jag förlänger sommarkänslan hela augusti ut. Små utflykter står på schemat under helgerna. Förra helgen var vi på Visingsö och tittade på riddarspel. Medeltidsmarknaden bjöd på smått och gott.
10
AUG
2026
Vänskap som aldrig vissnar
Idag har jag upplevt det där när två vänner möts efter sju år och det kändes som att vi sågs igår. Såklart har det hänt mycket de här åren, men jag menar den där lättsamheten och självklarheten i mötet. Dialogen flyter som om ingenting separerat oss. Det finns fortfarande många beröringspunkter som gör att vår relation är stark.
Vi har en vänskap som aldrig vissnar. Den går istället i dvala och blommar varje gång vi ses. Vår vänskap är en perenn med starka rötter där endast yttre omständigheter skulle kunna göra oss skada. Men jag tror att vi båda skulle göra allt för att överleva eventuella påfrestningar. Jag tar inte vår vänskap för givet, men det känns tryggt att ha en vänskap som aldrig vissnar.
Galleri
3
AUG
2026
Naturens rikedom
Sista sommarmånaden är här, men ack så härlig. Jag tycker att solnedgången är mer vilsam och morgonen frisk.
Trädgården bjuder på både blommor och bär. Vi fyller vår frys med hallonsylt, skivade jordgubbar och vinbärsmarmelad. Nu är det dags för björnbär och blåbär. Därefter väntar olika sorter av äpplen i omgångar. Och jag höll på att glömma plommonen. Jag känner mig fasligt rik.
Hela familjen tog en tur till blomsterhandeln och plötsligt dyker min man upp med två stora basilikabuskar som var på rea. Han syntes knappt bakom alla blommor och blad som spretade åt alla håll.
"Var ska du plantera dom där?" undrade jag.
"I kryddträdgården", svarade han stolt.
Det är bara det att vi har ingen kryddträdgård. Men snart är det också på sin plats. Det doftade basilika i hela bilen när vi körde hem vilket fick mig att tänka på Italien. Nästa år ska jag sitta på vår uteplats och dofta på basilika och lavendel.
27
JULI
2026
Världen i samstämmighet
Min resväg till jobbet går igenom ett landskap som består av skog, ängs- och betesmark samt majsodlingar. Varje dag blickar jag ut över landskapet som ändrar sin färg och form efter årstiden. Slås av hur de djupgröna träden matchar de guldbruna stråna i vägkanten på ett sätt som jag aldrig skulle kunna åstadkomma färgmässigt i en tavla. Sedan svischar ett fång av överblommade växter förbi. Tillsammans åstadkom växten en lila nyans som var väldigt vacker. Jag njuter av min resa genom landskapet. Det är en härlig morgon och en bra start på dagen.
Helgen har också bidragit till kontemplation. Tio orkestrar från olika delar i världen som spelar Bred dina vida vingar är en otroligt enastående upplevelse. Ett soloframträdande hade varit mycket sorgligt, men tillsammans åstadkommer de något som ingen ensam skulle kunna frambringa. Extra omtanke gav publiken till de ukrainska deltagarna som fick stående ovationer efter sitt nummer. Världen kan kännas så liten när vi möts på det här sättet. Verkligheten kommer närmare. Det gör mig ännu mer tacksam över allt jag får vara med om varje dag.
19
JULI
2026
När är man färdig?
Jag började skriva min bok våren 2025 utifrån de dagboksanteckningar jag hade. Sedan dess har texten knådats och bearbetats rejält flera gånger för att nu äntligen närma sig sättningsprocessen hos redaktören.
Hur vet man då att man är färdig? Blir man någonsin färdig? Det går säkert lägga till och dra bort i en evighet. Någonstans måste man bestämma sig för att nu är det klart.
Jag har alltid haft svårt att veta hur högt ribban ska ligga. Lägger den för högt enligt de flesta. Överpresterar. Får andra att se dåliga ut i jämförelse. Och jag har övat mig länge på att ta in information för att avgöra vad som är rimligt i olika avseenden.
Det känns som att jag är färdig med mitt manus nu när det har vilat en månad under semestern. Inget som gnager i bakhuvudet. Inga obehagskänslor. Jag är nöjd. Det får vara kvittot på att jag faktiskt är färdig.
